Det är sommar och semester. Mav-Erik sitter och funderar på resultatet av sitt utvecklingssamtal med Pelle. Han är delvis nöjd. Han tycker att han förde fram sin klagan över Pelles bristande närvaro. Pelle är ju ofta frånvarande, både fysiskt och mentalt.
När han känner att det är något han vill stämma av, då är det snart när omöjligt att få tag i Pelle, och när han är på besök på kontoret har ju han aldrig tid. Just det, besök - det känns som att han inte hör hemma där!!! Mav-Erik vill få saker gjorda och inte sitta och vänta. Detta påpekade han i samtalet. Han skulle gärna velat ha sagt att han tycker att han kan verksamheten bättre än Pelle och att han därför har lite svårt att respektera honom, men han klarade inte av att formulera och var rädd att det skulle missuppfattas.
Mav-Erik tyckte också att Pelle var orättvis när han nästan anklagade honom för att vilseleda kollegorna. Alla vet ju att han – Mav-Erik har arbetat på företaget länge och kan produkterna bättre. När de inte får tag i Pelle så kommer de till honom – det är väl inte så konstigt. Och för övrigt inte hans problem. I sina ljusa stunder inser Mav-Erik att det har gått lite prestige i hans relation med Pelle men det är väl Pelles sak att lösa. Han är ju chef!!! Visst vill han vara en aktiv och ansvarsfull medarbetare men det är han ju på sitt sätt. Mav-Erik kommer till slutsatsen att det vore bra med ytterligare ett samtal med Pelle för att komma ur något som känns som ett dödläge. Han älskar ju Närvaror AB och att lämna företaget känns absolut inte som ett alternativ. Men är det ok att be om ett samtal till? Är det kanske det som menas med ett aktivt medarbetarskap? (fortsättning följer) /Karin & Magnus
0 Comments
|
AuthorArchives
Oktober 2019
Kategorier
Alla
|
EC SÖDERTULL I MALMÖ |
|