Kompetenstrappan och ytterligheternas illusioner

Kompetenstrappan, som var ett nyord 2016, beskriver hur vi utvecklar kompetens genom att veta, kunna och vilja mer. Men viktigast i den modellen är ju medvetandegörandet.

Längst ned på trappan är vi omedvetet inkompetenta, d v s insikt saknas om tillståndet. Det låter frestande behagligt att inte förstå att man inte begriper. Men, det kan nog göra ont. Du har kanske hört talas om McArthur Wheeler. Bankrånaren som blev förvånad över att bli igenkänd från övervakningskamerornas bilder. Han hade ju tagit citronsaft (=osynligt bläck) i ansiktet. Berättelsen om honom använder socialpsykologerna David Dunning och Justin Kruger som exempel på extremfall av omedveten inkompetens.

Deras modell "Dunning-Krugereffekten" beskriver ytterligheternas illusioner som kan följa av att ha för låg, men faktiskt också för hög kompetens. Den inkompetente gör felaktiga antaganden om sig själv medan den kompetente gör felaktiga antaganden om andra. Helt enkelt för att den som är mycket duktig på något upplever detta som enkelt. Då riskerar man att underskatta sin egen kompetens jämfört med andra. 

Finns något botemedel mot dessa tillstånd av illusion? Ja, feedback!

​/Magnus