En av Pelles utmaningar som distansledare är att stärka medarbetarskapet inom teamet och att bygga ett medledarskap hos en eller flera individer. Han har antagit denna utmaning och slutligen förstått att han måste investera. Lägga mer tid samt att supporta medarbetarnas utveckling och att använda coaching istället för instruktion och uppföljning. Här är några tankar och förslag som kan hjälpa Pelle, eller andra distansledare att bli bättra på att coacha medarbetare: Ta utgångspunkt i att du tror och litar på medarbetaren. Det kanske låter självklart men vi har nog alla någon gång lite förhastat anammat ett motsatt synsätt. Visa medarbetaren en uppriktig vilja att stödja och en nyfikenhet att sätta dig in i dennes situation. Det senare är väldigt viktigt för alla ledare, men det är helt avgörande för att bygga förtroende i en distansorganisation. Försök att aktivt motverka din egen vilja, och dina egna initiativ, att komma med lösningar. Det gör dig till en bättre lyssnare. Och det hjälper medarbetaren att ta större ansvar för sina egna åtgärder. Här kan avståndet i vissa fall vara en fördel. Det blir naturligt att medarbetaren formulerar sina tankar färdigt inför era möten.
I ett möte finns många källor till distraktion; pling i telefonen eller en förflugen tanke kan få vem som helst att övergå från att ”lyssna” till att bara ”höra på”. Stor skillnad, särskilt för motparten. Försök att lyssna aktivt och att visa medarbetaren att du lyssnar. Det tillför så mycket kvalitet i samtalet. Just detta är den största utmaningen eftersom distans-medarbetarna inte ser om du lyssnar. Eller kanske t o m sysslar med något annat. Ett videosamtal ger klart bättre förutsättningar än ett röstsamtal. Men det kan vara nödvändigt att vara fysiskt närvarande med jämna mellanrum. Om Pelle tar in detta som ett aktivt förhållningssätt finns förutsättningar för en god start. Sen finns det massor av bra tekniker, t ex för att ställa frågor, målfokusera, stärka samtalsnärvaron och medarbetarens ansvarstagande. (fortsättning följer) Karin & Magnus
0 Comments
Många pratar om öppen källkod. Begreppet, som oftast syftar till communities för att återanvända programkod som andra har utvecklat, får en alltmer allmän betydelse kring delning av kunskap. Det finns idag massor av goda exempel på idéinnovatörer, forskare och författare som ser det som en självklarhet att deras tankar ska spridas till-, och utvecklas vidare av, så många som möjligt.
Han lever som han lär. Det gillar jag! Men det finns också de som inte alls är lika mycket i tiden.
Jag har alltid känt stolthet för att en svensk finns med på listan över de stora inom beteendevetenskaplig managementlitteratur. Jag tänker då på Claes Janssen, vars bok "Personlig dialektik" har öppnat för en ny förståelse för hur vi människor upplever omvärlden. Janssens tankar och teorier grundar sig på forskning på Stockholms universitet under 70-talet och hans fyrarumsmodell är än idag en av de rådande inom förändringsledarskap. När jag nyligen inhandlade Janssens senaste bok blev jag varse att här har utvecklingen mot ett öppet synsätt på kunskap stått stilla. Ur boken trillar en lapp som berättar att Janssens teorier är varumärkesskyddade och att allt användande utan att vara certifierad och inneha särskild företagslicens är big no-no. Det är helt ok att Janssen och det bolag som äger dessa varumärken får betalt. Förvisso kan jag ägna en tanke åt Stockholms universitet, vars forskningsanslag en gång möjliggjorde detta. Men min poäng, och det som oroar, är att jag ser en risk att oerhört viktiga tankar och kunskap inte utvecklas i takt med samhället. Och kvar på perrongen står de som äger rätten till idéerna, med licensavtalet i ena handen och en Facit skrivmaskin i den andra. Lev väl! /Magnus Pelle behöver mer tid för sin organisation och har svårt att åta sig nya uppgifter just nu. Han är lite nervös för att hans chef inte ska köpa det. Pelles känsla är att ledningen inte har förståelse för att det ställs andra krav för att leda distansteam. Därför ringer han tillbaka till konsulten från Nebbiolo för att få lite goda råd hur han ska lägga upp och strukturera budskapet till sin chef. Nebbiolo säger följande: ”För ett distans team är den första tiden oerhört viktig och tidskrävande. Men om man löser detta på rätt sätt är det en övergångsperiod och senare behöver inte ett distans team ta mer tid från chefen. Man kan till och med säga att ett effektivt distans team kräver mindre tid. Men om man inte lägger tillräckligt tid på att forma teamet och lösa ansvar och befogenheter samt att få ordning på kommunikationen så kommer man förr eller senare att få problem som kommer att ta mycket mer tid att lösa.” Pelle summerar efter samtalet med Nebbiolo de tre viktigaste sakerna där han behöver lägga mycket tid nu:
Samtalet med chefen gick bra. Äntligen verkar han förstå att arbeta med medarbetare på distans ställer annorlunda, och ibland större, krav på ledarskapet. (fortsättning följer) Karin & Magnus |
AuthorArchives
Oktober 2019
Kategorier
Alla
|
EC SÖDERTULL I MALMÖ |
|