Fem skäl att inte prata om framtiden:

1. Ska bara.... Vi är lite för upptagna med att släcka dagens och gårdagens bränder för att hinna med och orka att fokusera på framtiden. Men när vi löst det här, då ska vi.....
2. Intresset är ganska lågt. Våra medarbetare föredrar mer konkreta diskussioner. 
3. Vi pratar om framtiden i styrelse och ledningsgrupp men det är inte mycket av det som vi kan delge personalen och prata om i det dagliga. Vi måste hålla hårt på sekretessen.
4. Förutsättningarna förändras hela tiden och det är inte mycket vi kan göra för att påverka det. Alltså är det bättre att navigera steg för steg.
5. Det är svårt. Vår målstyrning bygger på att spegla nästa år i detta och föregående. Om vi börjar blanda in andra antaganden blir det dubbla budskap. 

Känner ni igen er? Tyvärr får jag medge att jag gör det. Men måste det vara så?

Ett skäl att prata om framtiden:

1. Ju mer vi pratar om framtiden, desto större är chansen att det blir som vi vill och att vi når våra mål.

​Låter det för enkelt? Kanske, men om det bara ligger något litet i det är det värt att prova. Eller hur?

​/Magnus
​

Människan är fantastisk. Vår syn på, och vår förståelse för vår förmåga och potential utvecklas ständigt. Och kommer nog alltid att fortsätta att utvecklas. Under senaste årtionden har beteendevetenskapen lyft fram nya synsätt på motivation. Edward Deci, en amerikansk professor i psykologi, var en av förgrundsfigurerna som tog fram Självbestämmandeteorin på 80-talet. 

I Decis teori tydliggörs skillnaderna mellan, och de skilda betingelserna för, yttre- och inre motivation. Det är egentligen helt självklart med vad vi vet idag. Men ändå är det inte förrän under senaste 10-15 åren som detta synsätt fått full genomslag i litteraturen.

Daniel Pink, en politiker författare och föreläsare, använder i sin bok "Drivkraft" metaforen operativsystem. Han menar att vi nu kan lämna Motivation 2.0 bakom oss och börja lära oss och använda vårt nya OS 3.0.

2.0 är en mycket avancerad apparat som med precision uppnår mål genom att effektivt utnyttja piskor och morötter. 3.0 bygger på att skapa en miljö som frigör den inre motivationen. Under rätt betingelser kan den vida överstiga kraften av yttre motivation.

Jag tror inte att det behöver vara allt eller inget. Precis som med nya OS-versioner i datorns värld finns det mycket att vinna på att snabbt förstå vad som är nytt och på vilket sätt vi vinner på att använda det. Men det kan också finnas områden och funktioner där vi som organisation blir totalt sett mer effektiva om vi överbryggar med att utarbeta en steg för steg-strategi.

En av mest fundamentala skillnaderna mellan 2.0 och 3.0 är synen på belöning. Här tror jag att vi kommer att se stora utmaningar, utvecklingspotential och förändringar. Samtidigt ska vi kanske kika runt hörnet efter OS 4.0. Vi lever i en mycket spännande tid!

​/Magnus