Om digitaliseringens mittfåra 2

Spaning nr 2 av 3: Om individen.

Vad är det som har hänt? Det som nyss var ett framtidsyrke, och som många valde att satsa på, där finns det nu ett stort överskott. Och vad händer härnäst?  85% av de jobb som existerar 2030 känner vi inte till idag! (*) Hur ska man då överhuvudtaget veta vad man ska satsa på för framtiden?

Känner du igen detta styng av osäkerhet och ibland frustration över vad som ska komma, och hur jag ska kunna navigera för att faktiskt behövas också i framtiden? Det tror jag att vi är många som gör. Utvecklingen är ett faktum som vi måste förhålla oss till. (läs gärna mer här) En sak som inte underlättar är förändringstakten. Teknikutveckling är ofta exponentiell, och går då alltid snabbare imorgon än vad det gjorde igår. Vi människor har för vana att lära genom att titta bakåt och jämföra. 

Digitaliseringens mittfåra skapar på kort sikt stort glapp mellan efterfrågan och arbetskraftsutbud inom flera mellansegment.

Som du kanske läste i den tidigare spaningen har drygt en halv miljon jobb automatiserats bort under de senaste tio åren och hälften av nuvarande yrken kommer att vara obsoleta inom mindre än 20 år. Lägg där till tanken ovan att vi inte ens känner till de flesta av de yrken som finns imorgon. 

Så i väntan på att vi vet det, vad ska vi göra då? Jag tror att vi som alltid tar oss an en strukturomvandling bäst genom att ta den i hand. Nyfikenhet och optimism gagnar för öppenhet för förändring, och det har ju historien visat är typiskt sett bra. Det finns tankemönster som gynnar oss i svårförutsebar miljö. Att tänka disruptivt är ett sådant. Vi har i flera år hört om disruptiv innovation. Omsatt i det lilla; att våga tänka annorlunda lite grann varje dag.

En utveckling som är viktig för oss individer att följa är matchningen mellan kompetens och behov. Hur ser rekrytering och urval ut 2030? Hur ska jag hitta den arbets- eller uppdragsgivare som stämmer bäst för mig? Ganska snart kommer jag tillbaka med en fortsatt spaning.

Oro? Ja, kanske lite men framför allt otroligt spännande!

/Magnus

(*) Institute for the Future, 2017